Johanna Främberg … om att ställa frågor

Hon älskar att ställa frågor. Och, som en kollega kallar det, ”att provtänka högt”. Som till exempel varför artikeln ska börja så här? Är det detta man ska stoppa in i början av berättelsen för att få bästa resultat i slutet? Ja, hon jobbar som logistikutvecklare.

Det är lätt att se Johanna Främbergs storhet när man pratar med henne. Varför hon hyllas av kollegor och chefer som en engagerad samordnare och lysande projektledare. Det börjar någonstans i ödmjukheten att förstå skillnaden mellan en chef och en ledare. Det första är en titel, det andra är en naturlig fallenhet. En fallenhet att få med sig andra på tåget. En typ av person som engagerar och inspirerar. Som bjuder på sig själv. Som vågar provtänka högt och ställa en massa frågor.

– Jag är egentligen logistikutvecklare, men jobbar mer som projektledare nu. Jag gillar att försöka nysta upp saker, se flödena. Hur hänger allt ihop? Hur får vi detta klart? säger hon.

– Jag håller samman projektet, men vi gör det tillsammans. Jag brinner för att få andra att växa och anta nya utmaningar. Så har det varit genom alla år här på företaget oavsett vilken roll jag själv haft. Det har gjort att jag ser personer omkring mig växa in i nya roller och bli trygga i det.

De senaste åren har hon projektlett byggandet av Alligos stora logistikcenter i Vestby utanför Oslo. Två logistikcenter flyttas och slås ihop till ett nytt. Hennes projekt har vuxit för varje gång. Detta är det största hittills, efter två tidigare flyttar av svenska lager till Örebro.

Efter fyra delprojekt med fyra projektledare och totalt 50 personer inblandade – är centret i Vestby snart klart. Johanna Främberg har varit sammanhållande projektledare genom hela processen.

Att hålla 50 medarbetare från olika ställen varma och engagerade har handlat om betydligt mer än ordning och reda. Struktur må vara Johannas paradgren, men projekt som dessa väcker också hennes mer kreativa sidor.

– Jag är väldigt strukturerad. Jag hittar allt och vet var jag sparat information. Jag vet hur jag tar reda på saker och vem jag ska ringa.

– I Vestby jobbade jag mycket med att bygga upp strukturen för medarbetarna. Men för att också inspirera alla till att tänka mer fritt och själva påverka situationen, fick jag använda min kreativa sida. Jag brukar kalla det för att min hjärna gör nån slags okontrollerad ”spinoff”, säger hon och skrattar.

Hon har jobbat på Swedol/Alligo i 15 år men aldrig stått still. Från logistikutveckling via support, genom omorganisationer och förändringar, har hon alltid antagit utmaningen. Hon har alltid valt möjligheten att lära sig något nytt och vara en drivande del i en förändring.

– Det är inte hjärnkirurgi vi håller på med. Man ska inte göra problemen för stora. Jag har också haft bra chefer som sett mig som den jag är.

Den hon är, är i stort sett densamma på jobbet som privat. Strukturen, projektledandet och logistiksinnet föddes redan som ung i stallet. Hästtjejer är inte rädda för att kavla upp ärmarna, som hon säger.

– Det händer alltid saker när man handskas med djur. Man blir mer självständig, får skinn på näsan och blir ödmjuk mot både djur och människor.

Hon har två hästar idag, men rider bara ibland. Istället sköter hon markservicen åt 18-åriga dottern. Hon kallar det för ”ett andningshål och något de gör tillsammans.” När hon inte är i stallet är hon en engagerad supporter åt yngsta dottern i både fotboll och handboll. Och, som hon säger med ett skratt ”ibland lite för engagerad”.

Hemma kan hon ta ett steg tillbaka, även om det blir en del kreativa spinoffs även där..

På jobbet har hon inga problem med att bjuda på sig själv. Hon känner sig trygg efter alla år och olika roller, efter att ha antagit olika utmaningar. Det har också lett henne hela vägen in i bolagsstyrelsen där hon är personalrepresentant.